Unchain them...

Idag gråter änglarna... De fäller tårar av oskyldighet som faller ner och fuktar marken. Sköljer bort den skit som lagt sig på ytan.
Snacka om att man bli deppig när det regnar ute. Det finns inget man kan göra förutom att sitta inne...

Just nu så sitter jag hos mina föräldrar och håller ställningarna. Mina föräldrar och vårat fosterbarn, Vicktor, begav sig mot södra sverige igår så jag åkte på att vara djurvakt.
Min syster och hennes kille skulle vara hemma och hjälpa mig men nu va de så att dom for till stan igår för att Mjukis farbror skulle vara där... Så jag vart lämnad helt ensam...
Roligare kan man ju ha anser jag...

Men vad ska man göra. Djuren måste ju tas hand om osv. Fast jag önska att jag va med mina föräldrar istället. Skulle vara ganska skönt med en paus just nu. Som alltid.
Det har varit en ganska stressad vecka som jag lämnat bakom mig.

Först var det Balen, och allt som rör sig kring de... Kläder, sminkning, transport osv. Det va inte ens jag som skulle dit! Men vad gör man inte för sin lille bror och hans tjej.
Sen var det Studenten och ett plakat var tvungen att bli gjort. Fixa fram kort, upplägg och annat smått och gott. Sen var studenten lite extra jobbig för då var det nämligen extat ett år sedan Emelie dog... Tungt och orättvist...
Sen sist så var det Dop och då skulle man komma på present, sjunga, passa lillen och hjälpa till med annat som rörde sig runt dopet...

Att jag inte gått in i väggen än är för mig en gåta.
Men jag kanske bara ska vara glad över de HAHA


Nog för att förra veckan var jobbig så var det ändå kul. Mia och Mats vart riktigt fina till balen.
Sen så var det ganska härligt att se lille brorsan ta studenten. Man är ju så klart stolt som stora syster att se sin lille bror ta studenten med riktigt bra betyg och ett jobb som redan väntar.
Dopet va riktigt mysigt de med. Nu så är det som bestämt vad namnen är, Casper Elliot Mario Lundmark, och det var en ära att få sjunga. Nog för att det var ganska spännande...

Jag försöker se ljuset i min vardag och tänka på dom bra sakerna som kan få mig att le lite extra.
Men det börjar bli svårarde och att le börjar bli jobbigt. Och regnet gör det inte bättre kan jag erkänna...
Jag önskar att jag, just nu!, var i södra sverige där det är varmt och sol och lite blåst bara.
Här är det 5+, regn och kall blåst... Hur kul låter det?!