Fatta noll...

Hur ska man veta vilken knapp man ska trycka på eller hur man ska gå till väga när man installerar ett data program??
Har försökt hela morgonen att installera ett program för att kunna föra över och lägga in bilder från mobilen till datorn... Men allt jag får till svar är "Exit Samsung Contacts Copier"...
Vad f*n är de?! Och hur stänger jag av de?!
Fattar ingenting... Man skulle ha lärt sig mer om datorer så man slapp känna sig så hjälplös och dum när man försöker installera sån här skit på sin dator... Hååå orka...

Annars så händer det inte så mycke idag. Väntar på att min mamma ska höra av sig så jag kan åka med henne hem till Brännäs "the big city of Ingenmansland" *haha*
Vi ska ta en snabb tur förbi Bastuträsk för jag ska in på en arbetsintervju på Topp Chark.
Hoppas jag får jobbet... Vill f*n inte till Norge i sommar... Mår f*n dåligt av att tänka på de.
Okej, hade jag haft någon att åka med så hade det kanske inte känts så drygt att fara men nu är det ju så att jag måste fara ensam om jag inte får jobbet på Topp Chark.

Har så många tankar och känslor nu för tiden. Kan bero på att jag slutat med mina anti-depprisiva...
Nej, jag skämms inte över att jag äter sånna tabletter och jag bryr mig inte vad ni tycker om mig för att jag äter dom!
Men jag försöker ändå att förtränga mina känslor. Försöker trubba av en del av mig så folk slipper se mitt "sanna JAG"...
Vill bara bort här ifrån just nu. Vill finna lugnet och tryggheten.
Letar efter en fristad som får mig att le igen... Men det är väl för mycke att begära antar jag.
Funderar på att dra ner till min lillebror och hans tjej i sommar och bara fly.
Vill fara iväg ensam någonstans där jag slipper tänka på andra och bara finna mig själv.
Jag vet att det låter ego med tanke på att jag har pojkvän o allt.
Men jag kan inte hjälpa de... Jag vill inte att han ska se mig så här.
Jag drar på mig en mask och säger att allt är frid och fröjd, men jag sitter uppe sent om nätterna i mörkret och gråter till vackra, dystra låtar som tvingar fram en gnutta känsla som får mig att sjunka lite djupare än förr. Men det vill jag inte att han ska se...
Han kommer inte förstå mig för att jag vill vara ensam. Det är inte de att jag vill slippa honom, absolut inte. Han är den som hållit mig flytande under en lång tid.
Men jag vill bara att jag ska kunna känna lycka igen.
Visst, jobb kanske kan förändra den situationen men jag vill ändå finna mig själv.
Vill kunna glömma alla idioter i denna stad och få lägga de bakom mig.
Jag vill inte lämna denna stad permanent, inte ännu... Jag vill bara resa bort för att kunna tänka.
Jag vill bara lägga en del folk bakom mig. Dom som jag trott va mina vänner som sen vänt mig ryggen.
Jag vill fara söderut och träffa mina riktiga vänner. Dom som alltid funnits där för mig.
Dom som frågat mig om hur jag mår och som verkligen bryr sig. Dom som funnits där när jag mått som sämst.

Vart finns ni när jag behöver er som mest?...

Sen så har jag nyligen upptäckt en ny grupp (för mig i alla fall) som jag har förälskat mig i.
Det är säkert många som hört talas om Nomy, men för mig är dom nya och jag kan inte sluta lyssna på dom. Har nött dom i 3 veckor snart, varje dag.
Det finns en låt som river alla murar omkring mig och som får mig att känna en skön, men ändå plågsam, smärta. She reminds me of you...


"She´s been screaming your name, she´s been bleeding för you
Im standing all alone, I got nothing to live for..."




Krossa mig nu medans jag välkomnar döden med öppna armar...