Att allt kan vända så fort...

Jag vet inte VARFÖR jag bryr mig...
Varför känner jag som jag gör...?
Alla gör vi våra egna val och alla måste vi gå vidare...
Men varför känns det som att alla andra rör sig framåt i livet medans jag står ensam kvar...?

Varför känns det som att jag kämpar motströms, varför känns det som om mitt liv inte är på väg någonstans...

Vi växer alla upp, blir förälskade, tar stora beslut, går vidare, bygger upp en karriär.... Vi lever livet som man borde. Man försöker fylla dom dagar man har fått att leva med en mening.
Men varför har alla hittat sin mening... men inte jag?!
Vad gör jag för fel...


Jag kan inte ljuga och säga att jag inte kommer att sakna dig. Klart att det gör ont. Vi har just blivit vänner igen... jag vet att det inte är som det en gång var. Men de intryck som du gjort på mig har ingen annan lyckats med... Klart jag kommer gråta den dagen du lämnar stan... jag gråter redan nu. Men jag stöttar dig i alla beslut som du tar.

~De är de vänner gör~